Shamanism

Det finns en uppsjö av texter om shamanism i böcker och på internet så det känns inte jättemotiverat för mig att skriva ytterligare en. Men uppfattningarna om vad shamanism är och hur det bör definieras (eller om det ens bör användas som begrepp) varierar, ofta vinklade mot föreliggande intresse eller egen verklighetsuppfattning. Så för att kunna veta vad just jag menar med shamanism så beskriver jag det kort här,  framförallt utifrån egen upprepad erfarenhet.

Framöver kommer det att publiceras fler artiklar här som berör shamanism på ena eller andra sättet. 

En urgammal väg

Shamanismen är världens äldst kända andliga tradition och väg för botekonst och livshantering i vid bemärkelse. Shamaner är verksamma på olika platser över hela världen och fungerar som en länk mellan andevärlden och den vanliga verkligheten. I den uppgiften intar shamanen rollen som rådgivare, helare och ceremonihållare. De bemöter och behandlar problem och frågor kopplade till livet i sin helhet från födelse och död, allt däremellan och mer därtill (t.ex leder själar vidare efter detta). Det är både kvinnor som män som på olika sätt får sin kallelse till den shamanska vägen, säger Ja till den och verkar därefter. 

En definition

”En shaman reser, med hjälp av sina kraftdjur och andehjälpare, till andra delar av verkligheten (andevärlden) för att hämta kraft och/eller information tillbaka till den här delen av verkligheten i något helande syfte.”

Ursprung

Tidiga uttryck för shamanismen består av tiotusentals år gamla grottmålningar som föreställer olika aspekter av vad som tolkas som en shamansk praktik. Det finns ingen enskild människa som kan ta åt sig äran av att ha skapat shamanismen och den kan aldrig ägas av någon. Det är ingen religion men däremot har den shamanska praktiken och dess utövare blivit förtryckt på olika håll i världen genom religiös eller politisk dogma utifrån. I vissa fall har shamanismen istället införlivats som en del av någon religion alternativts gömts undan men bedrivits parallellt. Liksom shamanismen idag är behovsstyrd så kan den troligen också ha uppkommit genom kombinationen av en kontakt med andevärlden och ett behov av att hantera den jordiska tillvaron. Över lång tid har sätten att göra detta på finslipats och utvecklats både åt samma och åt olika håll, då påverkat av just sitt specifika socio-kulturella sammanhang. Generellt är tillvägagångssätten att ta kontakt med andarna lika eller snarlika oberoende kultur, men svaren och lösningarna från andarna skiljer sig beroende på sammahanget. Dessa lösningar kan ofta bestå av ritualer och ceremonier, vilka därmed kan se olika ut mellan olika kulturer (och individer).

Den shamanska resan & det förändrade medvetandetillståndet
 

Shamanen eller utövaren av shamanism reser i andevärlden, även kallad den icke-ordinära verkligheten (vilken inte ska förväxlas med så kallade "inre resor" och "inre världar" som förekommer inom bl.a psykologin). För att kunna resa mellan de olika verkligheterna så förändrar shamanen sitt medvetandetillstånd på ett kontrollerat sätt. De vanligaste tillvägagångssätten för detta är trumma, skallra och annan monoton perkussion, sång och dans. Trumman är på sitt sätt helig men används inte främst som något som helar i sig självt, förutsatt att det inte är en specifik sk. "Helandetrumma", vilka är ytterst sällsynta. Syftet med shamanens resor i andevärlden är att hämta kraft, helande och information därifrån och föra det in i vår vanliga verklighet. Den shamanska resan och metoderna för det är alltså inget självändamål.

Samarbetet en förutsättning 
 

I det shamanska arbetet samarbetar shamanen med flera olika andar: förfädersandar och andra lärare, djur- och växtandar med flera som på alla möjliga sätt fungerar som nödvändiga livsexperter, vägvisare, rådgivare, följeslagare och givare av kraft, helande och kunskap. Faktum är att shamanen är helt och hållet beroende av sina andar för att lyckas det allra minsta i sitt arbete. 

Naturen är en stark kunskapsbärare och kraftgivare, som människan är en likvärdig del av. I det förändrade medvetandetillståndet kommunicerar och interagerar den som vill med allting levande: Växter kan berätta om sina nytto-områden, ett berg kan förtälja hur människorna levde förr och ett träd kan skänka djup tröst och hopp (eller tvärtom). Det finns många exempel på den här typen av erfarenheter som håller djup insikt och inspiration i samklang och i samröre med allt som lever runt omkring oss, men som vanligtvis i vår kultur inte anses som medvetet. 

Att ge kunskapen vidare
 

Shamanism kan till en början eller över tid läras ut av någon som har god kännedom, kunskap och erfarenhet av shamanskt arbete och som vill dela med sig av det till andra. En bra lärare ger eleven redskap som tillåter honom eller henne att göra egna erfarenheter och skapa egna hållbara och konstruktiva kontakter med andevärlden och det osynliga i naturen runt omkring oss.

Alla som lär sig shamanism blir inte per automatik shamaner eller väljer att någonsin titulera sig som det utav respekt. Men den som vill kan lära sig att utöva shamanism i större eller mindre omfattning, på ett sätt som kommer jorden och dess invånare till gagn inom livets alla områden och olika skeden.