ETIK I SHAMANSKT ARBETE

Det existerar ingen gemensam etisk kodex hos shamanska utövare som hos andra professionellt hjälpande yrken. Eftersom jag riktar mig utåt i min verksamhet anser jag att det är viktigt att förmedla vissa ståndpunkter. Det som beskrivs nedan är alltså min egna hållning och i de fall en åsikt uttrycks så är den min egen, inget allmängiltigt. Var medveten om att olika utövare kan ha olika etik och helt olika åsikter.

Eget ansvar

Det som som ofta anses vara etiskt i den vanliga fysiska verkligheten gäller också i den icke ordinära verkligheten (andevärlden): vi samarbetar inte med vem som helst bara för att det är en ande, vi låter inte någon annan tala om för oss vad vi "vill" eller låter någon ställa konstiga orimliga krav och ultimatum bara för att det är en ande o.s.v. De andar som man vill samarbeta med är andar som respekterar människors personliga integritet fullt ut. 

Värnande av integritet

Vi utför inte shamanskt arbete för andra icke tillfrågade individer. Detta gäller även vid större arbeten som miljökatastrofer, krisdrabbade landsområden e.t.c. Inte ens syften som att "det ska bli bra för alla" duger, eftersom det återigen handlar om att respektera människors integritet. Man kan inte ta beslut åt andra eftersom man själv inte behöver leva med konsekvenserna av det beslutet, goda intentioner eller ej. Det är dock inte omöjligt att arbeta shamanskt vid katastrofer e.t.c. men det kräver att man använder fungerande syften.

Shamanismen världen över har både lika, snarlika och olika drag. Vissa hävdar att det inte finns någon global gemensam grund, men min erfarenhet är att det gör det även om den är avskalad. Denna grund och definition kan du läsa här.
Utöver de lika eller snarlika dragen kan det skilja sig stort mellan olika kulturer vad gäller traditioner, ceremonier och attribut. "Kulturell appropriering" innebär att någon från en majoritetskultur anammar ett kulturellt särdrag från en minoritetskultur, ofta utan att ha någon djupare förståelse för innebörden. Inom shamanismen skulle det t.ex kunna innebära att man härmar ceremonier och använder kulturspecifika attribut.
Vi håller oss därför i det shamanska arbetet enbart till kulturöverskridande sätt och sammanhang, alltså ett shamanskt utövande utan fokus på någon särskild kultur. Vilket också räcker alldeles utmärkt.

Ta betalt eller ej?

Vissa menar att andliga tjänster ska vara gratis, och refererar till andra kulturer där pengar inte är inblandade. Det man då kanske missar är att utbytessystemet istället består av att det råder en koncensus om att alla tar hand om varandra i ett slutet kretslopp, där alla ger och får på andra sätt än genom utbyte av pengar. 

Vem vill egentligen nyttja någon annans tid och engagemang utan att ge något alls tillbaka? De flesta vill uppleva en balans. Om den som tar betalt för en tjänst betalar skatt så har den personen i.o.m detta dessutom betalat tillbaka till vår gemensamma välfärd, med drygt hälften kvar på fickan av den ursprungliga summan.

Även människor som arbetar andligt behöver mat på bordet och tak över huvudet, men pengar i sig ska inte utgöra den huvudsakliga drivkraften hos den som erbjuder tjänsterna (min åsikt). Det är därför bra att vara vaksam vad gäller orimligt höga priser. Det är också viktigt att det utbytessytem som än råder kommuniceras tydligt och öppet oavsett hur det nu ser ut, så att det finns en ärlig chans att avgöra om det är något som man vill gå med på eller inte.