Om

Jag som ansvarar för den här hemsidan heter Rebecca och lever ett vanligt familjeliv i Stockholm med en fot i södra Lappland. Jag kom in på den här vägen för ungefär sjutton år sedan i samband med en oväntad stark utomkroppslig upplevelse. Jag vandrar inte den här vägen ensam utan i sällskap med förmödrar, förfäder och andra lärare i och bortom naturen. De är egentligen mer viktiga för det här än vad jag är eftersom jag inte jobbar med min egen kraft och kunskap utan till största delen förlitar mig på deras kunnande och kraft. 

Vad gör vi?

Successivt har den shamanska verksamheten växt sig större och genom åren blivit mer synlig, öppen och tillgänglig för andra. Min riktning är i första hand behandlingar, och i andra hand undervisning. Den shamanska resan (även kallad trumresa) är den huvudsakliga metoden jag använder mig av. Men även sång, dans, själsåtervinning, extraktion, kraftdjurshämtning, hjälpa själar vidare till livet efter detta, samstämning och landskapsgång samt sejd, utesittning, andekanot m.m - alltefter och beroende av situation och syfte. Den shamanism som jag utövar fokuserar på det som är det universella inom shamanismen, snarare än shamanism som ett kulturellt uttryck eller ett medel för personlig utveckling. Den formen av shamanism har inget fokus på etnisk eller kulturell tillhörighet, vilket visat sig göra den lämplig även för kulturer eller ursprungsbefolkningar som vill återskapa en förlorad shamansk tradition.

Läroväg 

Lärandet är oändligt och det shamanska arbetet går hela tiden vidare genom eget och andras behov av att få kraft, helande och information från den andliga sidan av verkligheten. Sen start har jag utövat shamanism på ungefär samma sätt, alltså ägnat mig åt en fördjupning framför att försöka ändra på något som redan fungerar. De första åren övade jag intensivt själv och i grupper parallellt som jag lärde av någon med mycket större kunskap och erfarenhet än jag själv, shamanen Staffan Ljung. Han utförde ett imponerande shamanskt arbete som hade stor betydelse för väldigt många. Vi fick en ömsesidig gåva, en själslig far- och dotterrelation med shamanismen som gemensam livspassion. Staffan delade generöst med sig av sin kunskap och erfarenhet till mig, men så som de bästa lärarna gör såg han framförallt till att jag fick skaffa mig min egen kunskap och erfarenhet. Bland annat genom att i största förtroende låta mig ta emot klienter som han själv inte orkade eller hann med. I tacksamhet och saknad fortsätter jag att förvalta kunskaperna efter förmåga. 

Varför just shamanism?

Jag har varken förr eller senare stött på något som har en sån kraft i livets alla olika skeenden och aspekter. Man bör vara noga med att säga att det inte alltid fungerar men definitivt tillräckligt ofta, väl och tydligt för att inte ägna de gamla vägarna respekt, tid och uppmärksamhet. Jag har fått hjälp på djupet med allt från att läka gamla sår och förluster till att skapa ett bra och fungerande liv här och nu. De relationer till förföräldrar och naturen som jag fått och skapat genom shamanismen är fullkomligt ovärderliga. Och det finns där för alla och envar som är villiga att gå bortom det som ögat kan se rent fysiskt.