Shamanism

En urgammal väg för helande och livshantering

Shamanismen är världens äldst kända väg för botande och helande och finns över hela världen i olika kulturer, där det finns starka gemensamma grunddrag men även skillnader och variationer. Den här texten syftar till att sammanfatta de främsta och tydligaste gemensamma dragen som finns, oberoende av plats och kultur. Shamanism är alltså ingen ny företeelse men däremot råder det en stor begreppsförvirring kring begreppet, vilket härrör från Sibirien. Texten syftar därför även till att klargöra vad just jag menar med shamanism. En definition av vad en shaman gör lyder:

"En shaman reser, med hjälp av sina kraftdjur och andehjälpare, till andra delar av verkligheten (andevärlden) för att hämta kraft och/eller information tillbaka till den här delen av verkligheten i något helande syfte"

Förutom ovanstående är shamanen en fungerande medlem i det samhälle hen lever i och tjänar sitt sociala sammanhang helt eller delvis genom sina shamanska kunskaper. Det shamanska arbetet är resultatinriktat och om shamanen är framgångsrik i sitt botande, så får hen yrkestiteln av de människor som upplever sig hjälpta. Den funktionen - att det är andra som titulerar en shaman beroende på faktiska resultat - är det närmsta en "yrkesskyddad titel" man kan komma i en tid där kanske vem som helst kallar sig för shaman. 

En central uppgift för shamanen världen över är att utgöra en länk mellan andevärlden och den vanliga verkligheten, på ett sätt som kommer Jorden och dess invånare till gagn. I detta arbete bemöts och behandlas problem och frågor kopplade till födelse och död, allt däremellan och mer därtill, t.ex att leda själar vidare efter detta.

Det shamanska medvetandetillståndet

För att kunna resa i andevärlden så förändrar shamanen tillfälligt, på ett medvetet och kontrollerat sätt, sitt medvetandetillstånd. De vanligaste sätten att göra detta på är att använda trumma, skallra och annan monoton perkussion, sång och dans.

I vissa kulturer används också speciella växter och svampar, som traditionsenligt brukas där dessa växer naturligt. Det ligger i de fallen en mycket lång och gedigen shamansk kunskap och erfarenhet bakom, för att kunna hantera eventuella problem som visar sig innan, under eller efter användandet. Bruket av dessa växter och svampar utförs till största delen av shamanen självt och endast när det finns verkliga problem att hantera, med ett tydligt helande syfte. 

Det övergripande syftet med shamanens resor i andevärlden - oavsett metod - är helande i vid bemärkelse. Varken trummande, ätande av svampar eller ens resan i sig är något självändamål eller betyder att någon per automatik ägnar sig åt shamanism. 

En del av den shamanska yrkesskickligheten går ut på att bemästra de olika medvetandetillstånden och att befinna sig i det tillstånd som är mest lämpat för stunden. Alltså vara helt vanlig när hen gör vanliga saker, vilket är mestadels av tiden, och i ett shamanskt medvetandetillstånd när hen utför shamanskt arbete.

En levande värld och en andlig verklighet

I det shamanska arbetet samarbetar shamanen med flera olika hjälpande andar. Förfädersandar och andra lärare, djur- och växtandar med flera som på alla möjliga sätt fungerar som nödvändiga livsexperter, vägvisare, rådgivare, följeslagare och givare av kraft, helande och kunskap. Shamanen är helt beroende av sina andar för att lyckas i sitt arbete.

Naturen är en stark kunskapsbärare och kraftgivare, som människan är en likvärdig del av. I det förändrade medvetandetillståndet kommunicerar och interagerar den som vill med allting levande: växter kan berätta om sina nytto-områden, ett berg kan förtälja hur människorna levde förr och ett träd kan skänka djup tröst och hopp (eller tvärtom). Det finns många exempel på den här typen av erfarenheter som håller djup insikt och inspiration i samklang och i samröre med allt som lever runt omkring oss, men som vanligtvis i vår kultur inte anses som medvetet. Dessa erfarenheter och synsätt samlas under termen animism

Att ge kunskapen vidare

Den shamanska vägen kan till en början eller över tid läras ut av någon som har god kännedom, kunskap och erfarenhet av shamanskt arbete och som vill dela med sig av det till andra. En bra lärare ger eleven redskap som tillåter honom eller henne att göra egna erfarenheter och skapa egna hållbara och konstruktiva kontakter med andevärlden och naturen. 

Alla som lär sig shamanism blir inte per automatik shamaner eller väljer att någonsin titulera sig som det, utav ödmjukhet och respekt. Men den som vill kan lära sig att utöva shamanism i större eller mindre omfattning, på ett sätt som kommer jorden och dess invånare till gagn inom livets alla områden och olika skeden. 

Läs mer

Vad är en trumresa? 

Här beskriver jag vad en trumresa är för något och varför jag har valt att inte erbjuda enskilda sådana.