Shamanism

En urgammal väg för helande och livshantering

Shamanismen är världens äldst kända andliga tradition och väg för botekonst och livshantering i vid bemärkelse. Shamaner finns verksamma på olika håll i världen och har den centrala uppgiften att vara en länk mellan andevärlden och den vanliga verkligheten, på ett sätt som kommer den vanliga verkligheten till gagn. I den mångfacetterade uppgiften intar shamanen olika roller såsom rådgivare, helare och ceremonihållare. De bemöter och behandlar problem och frågor kopplade till livet i sin helhet från födelse och död, allt däremellan och mer därtill, t.ex leder själar vidare efter detta liv. Det är både kvinnor som män som på olika sätt får sin kallelse till den shamanska vägen, säger Ja till den och verkar därefter. En shaman utgör sedan en fungerande medlem i det samhälle hen lever i, och tjänar sitt sociala sammanhang helt eller delvis genom sina shamanska kunskaper. En definition av vad en shaman är/gör lyder:

"En shaman reser, med hjälp av sina kraftdjur och andehjälpare, till andra delar av verkligheten (andevärlden) för att hämta kraft och/eller information tillbaka till den här delen av verkligheten i något helande syfte"

Ursprung

De tidigaste synliga tecknen för shamanism består av tiotusentals år gamla hällristningar som föreställer olika aspekter av vanligt förekommande inslag i den shamanska praktiken. Själva begreppet "shamanism" är inlånat från ursprungsbefolkningen i Sibirien, men fenomenet är världsvida och kan ses som ett urgammalt allmänmänskligt arv. De kulturöverskridande elementen som är gemensamt för de flesta shamanska kulturer världen över har visat sig vara en bra utgångspunkt för personer och kulturer att återanknyta till en förlorat en shamansk tradition p.g.a politiskt eller religiöst förtryck utifrån. Alla människor har möjlighet till en levande och direkt relation med sina förfäder- och förmödrar, naturen och andra andehjälpare men det innebär förstås inte att man har rätt att exploatera eller exotifiera olika shamanska kulturers specifika uttryck och ceremonier. 

Det shamanska medvetandetillståndet

Shamanen reser i andevärlden, ibland även kallad den "icke-ordinära" verkligheten. För att kunna resa i andevärlden så förändrar shamanen medvetet och kontrollerat sitt medvetandetillstånd. De vanligaste sätten för att förändra medvetandetillståndet är att använda trumma, skallra och annan monoton perkussion, sång och dans. I vissa kulturer och sammanhang används växter och svampar som hanteras och intas på ett speciellt sätt. Syftet med shamanens resor i andevärlden är att hämta kraft, helande och information därifrån och föra det in i vår vanliga verklighet. Den shamanska resan och metoderna för det är alltså inget självändamål. En del av den shamanska yrkesskickligheten handlar om att bemästra de olika medvetandetillstånden och att befinna sig i det medvetandetillstånd som är mest lämpat för stunden. Därmed finns det ingen vits att vara i icke ordinärt tillstånd när man ska göra ordinära saker och vice versa. 

En levande värld och en andlig verklighet

I det shamanska arbetet samarbetar shamanen med flera olika andar: förfädersandar och andra lärare, djur- och växtandar med flera som på alla möjliga sätt fungerar som nödvändiga livsexperter, vägvisare, rådgivare, följeslagare och givare av kraft, helande och kunskap. Faktum är att shamanen är helt och hållet beroende av sina andar för att lyckas det allra minsta i sitt arbete. Naturen är också en stark kunskapsbärare och kraftgivare, som människan är en likvärdig del av. I det förändrade medvetandetillståndet kommunicerar och interagerar den som vill med allting levande: växter kan berätta om sina nytto-områden, ett berg kan förtälja hur människorna levde förr och ett träd kan skänka djup tröst och hopp (eller tvärtom). Det finns många exempel på den här typen av erfarenheter som håller djup insikt och inspiration i samklang och i samröre med allt som lever runt omkring oss, men som vanligtvis i vår kultur inte anses som medvetet. 

Att ge kunskapen vidare

Shamanism kan till en början eller över tid läras ut av någon som har god kännedom, kunskap och erfarenhet av shamanskt arbete och som vill dela med sig av det till andra. En bra lärare ger eleven redskap som tillåter honom eller henne att göra egna erfarenheter och skapa egna hållbara och konstruktiva kontakter med andevärlden och naturen. Alla som lär sig shamanism blir inte per automatik shamaner eller väljer att någonsin titulera sig som det utav ödmjukhet och respekt. Men den som vill kan lära sig att utöva shamanism i större eller mindre omfattning, på ett sätt som kommer jorden och dess invånare till gagn inom livets alla områden och olika skeden.