Shamanism

Den centrala uppgiften för shamaner världen över är att utgöra en länk mellan andevärlden och den vanliga verkligheten, på ett sätt som kommer Jorden och dess invånare till gagn. I detta arbete bemöts och behandlas problem och frågor kopplade till födelse och död, allt däremellan och mer därtill, t.ex att leda själar vidare efter detta. Exempel på en slags shaman som de flesta känner till är indianernas medicinmän, samernas nåjd, den nordiska völvan och de afrikanska medicinmännen. Exakt vad man menar med en shaman och med shamanism kan vara lite olika beroende på vem man frågar. Såhär definierar jag det, för att du ska veta vad jag menar när jag säger att jag utövar shamanism:

"En shaman reser i ett shamanskt medvetandetillstånd (trans) med hjälp av sina kraftdjur och andehjälpare, till andra delar av verkligheten (andevärlden) för att hämta kraft och/eller information tillbaka till den här delen av verkligheten i något helande syfte"


Förutom ovanstående är shamanen ofta initierad av andarna. Hen är också en fungerande samhällsmedlem som tjänar ett socialt sammanhang helt eller delvis genom sina shamanska kunskaper. Traditionellt får shamanen sin yrkestitel utav dem som upplever sig hjälpta av shamanens arbete. Givetvis kallas "shamanen" för olika saker beroende på var och när man befinner sig geografiskt och historiskt. Oberoende vilket ord som används för att benämna den som utför det shamanska arbetet så är det framgångsrika och konkreta resultat i den vanliga verkligheten som spelar roll, d.v.s att hen kan utföra det som kallas för mirakel.

"Trollkarlen" från grottorna i Trois Fréres.

Shamanismen tros ha uppstått på jägarsamlarstenåldern och har varit spridd över hela världen och är så än i dag. Shamanismen verkar alltså vara lika gammal som människan själv och shamaner verkar än i dag inom de mest skiftande kulturer över hela jordklotet, kvinnor som män och "icke-binära". Att det handlar om något uråldrigt har man kommit fram till genom förhistoriska arkeologiska fynd som tycks visa på shamansk aktivitet. Ett av de mer kända ”bevisen” är den ca 16-18 000 år gamla målningen av den s.k. ”Trollkarlen” från grottorna i Trois Fréres i södra Frankrike. Målningen kan tolkas som att den föreställer en shaman iklädd sin djurdräkt, eller snarare en shaman som i sitt arbete ”förvandlats” till ett djur, möjligen genom att han/hon tagit in ett eller flera av sina kraftdjur i sin kropp.

Hällristning i Gärde, Offerdal, Jämtland. Hällristning i Gärde, Offerdal, Jämtland.

Bilder som tyder på förhistorisk shamansk aktivitet finns även på nordiska hällristningar och hällmålningar. Här till höger kan ni se en bild på mänskliga fotspår som leder fram till en älg. Den kan tolkas som en älg som lämnat människospår i stället för älgspår efter sig, eller ett scenario där människan som lämnat spåren efter sig borde ha stått, där står det i stället en älg. En annan tolkning är att ristningen föreställer en shaman som antagit älghamn, d.v.s. förvandlat sig till älg. Anledningarna kan vara för att finna bytesdjuren, men även för att med hjälp av älgens kraft kunna bota, finna kunskap och information (visdom), resa snabbt och långt och även att på olika sätt kunna ge något tillbaka till älgen som hade stor betydelse för människorna.

Den shamanska resan har använts genom årtusenden för att bevara hälsa, få god jaktlycka, stoppa blod e.t.c. Resan in i andevärlden har varit en livlina för ett gott liv och ibland för ren överlevnad. Den som företog resan var någon som var förtrogen med den andliga sidan av verkligheten och resorna till och från den. Det var inget som lockade var och en, utan något som gavs vissa i uppdrag och som medförde ett stort ansvar. En del av den shamanska yrkesskickligheten går ut på att bemästra de olika medvetandetillstånden och att befinna sig i det tillstånd som är mest lämpat för stunden. Alltså vara vanlig i det vardagliga livet och i ett shamanskt medvetandetillstånd när hen utför shamanskt arbete.
 

Det vanligaste sätten för shamaner världen över att förändra sitt medvetandetillstånd på är genom att använda trumma. Men i vissa kulturer som t.ex i den sydamerikanska regnskogen, använder shamanen särskilda växter och svampar med mera för att uppnå detta förändrade medvetandetillstånd. I dessa shamanska kulturer så ligger stor kunskap bakom vilka växter man använder, hur man använder dessa och hur man utför det shamanska arbetet. Och man använder drogen i väldigt specifika syften (för att gå in i andevärlden och utföra shamanskt arbete) och inte för att få kickar eller upplevelser eller för att festa. Värt att notera är också att det traditionellt sett oftast är shamanen och inte klienten som tar drogen. 

Naturen är en stark kunskapsbärare och kraftgivare, som människan är en likvärdig del av. Växter och svampar (och djur och sjöar och berg o.s.v.) har i shamanismen en mycket viktig betydelse. Dom har en ande, en egen personlig själ, som man kan komma i kontakt med, tala med, interagera med, lära och få visdom, hjälp och kraft av. Så är det i alla shamanska kulturer och är något mycket grundläggande i shamanismen. Enligt shamanskt synsätt så är allting levande och allting har en själ. Ett berg kan förtälja hur människorna levde förr och ett träd kan skänka djup tröst och hopp (eller tvärtom). Vanliga växter som blommor och liknande har t.ex. stor betydelse för att bota olika sjukdomstillstånd. Olika sorters växter besitter olika kunskaper, var och en om sin sjukdom eller grupp av sjukdomar och har mycket stor kraft när det gäller att bota dessa. En slags växtmagi eller örtmedicin om man så vill. Det finns många exempel på den här typen av erfarenheter som håller djup insikt och inspiration i samklang och i samröre med allt som lever runt omkring oss, men som vanligtvis i vår nutida kultur inte anses som medvetet. 

Den shamanska vägen kan till en början eller över tid läras ut av någon som har god kännedom, kunskap och erfarenhet av shamanskt arbete och som vill dela med sig av det till andra. En bra lärare ger eleven redskap som tillåter honom eller henne att göra egna erfarenheter och skapa egna hållbara och konstruktiva kontakter med andevärlden och naturen. Alla som lär sig shamanism blir inte per automatik shamaner eller väljer att någonsin titulera sig som det, utav ödmjukhet och respekt. Men den som vill kan lära sig att utöva shamanism i större eller mindre omfattning, på ett sätt som kommer jorden och dess invånare till gagn inom livets alla områden och olika skeden.