Shamanism

Vad är shamanism och vad gör en shaman?

Shamanismen är världens äldst kända väg för botande och helande och finns över hela världen i olika kulturer, där det finns starka gemensamma grunddrag men även skillnader och variationer. En användbar definition av vad en shaman gör lyder: 


"En shaman reser i ett shamanskt medvetandetillstånd (trans) med hjälp av sina kraftdjur och andehjälpare, till andra delar av verkligheten (andevärlden) för att hämta kraft och/eller information tillbaka till den här delen av verkligheten i något helande syfte"

Förutom ovanstående är shamanen en fungerande medlem i det samhälle hen lever i och tjänar sitt sociala sammanhang helt eller delvis genom sina shamanska kunskaper. Det shamanska arbetet är resultatinriktat och shamanen får sin titel av de som upplever sig hjälpta. Den centrala uppgiften för shamaner världen över är att utgöra en länk mellan andevärlden och den vanliga verkligheten, på ett sätt som kommer Jorden och dess invånare till gagn. I detta arbete bemöts och behandlas problem och frågor kopplade till födelse och död, allt däremellan och mer därtill, t.ex att leda själar vidare efter detta.

I det shamanska arbetet samarbetar shamanen med flera olika hjälpande andar. Förfädersandar och andra lärare, djur- och växtandar med flera som på alla möjliga sätt fungerar som nödvändiga livsexperter, vägvisare, rådgivare, följeslagare och givare av kraft, helande och kunskap. Naturen är en stark kunskapsbärare och kraftgivare, som människan är en likvärdig del av. I det förändrade medvetandetillståndet kommunicerar och interagerar den som vill med allting levande: växter kan berätta om sina nytto-områden, ett berg kan förtälja hur människorna levde förr och ett träd kan skänka djup tröst och hopp (eller tvärtom). Det finns många exempel på den här typen av erfarenheter som håller djup insikt och inspiration i samklang och i samröre med allt som lever runt omkring oss, men som vanligtvis i vår kultur inte anses som medvetet. 

Det shamanska medvetandetillståndet 

För att kunna resa i andevärlden så förändrar shamanen tillfälligt, på ett medvetet och kontrollerat sätt, sitt medvetandetillstånd. De vanligaste sätten att göra detta på är att använda trumma, skallra och annan monoton perkussion, sång och dans. En del av den shamanska yrkesskickligheten går ut på att bemästra de olika medvetandetillstånden och att befinna sig i det tillstånd som är mest lämpat för stunden. Alltså vara vanlig i det vardagliga livet och i ett shamanskt medvetandetillstånd när hen utför shamanskt arbete.

Den shamanska resan företas för att på olika sätt få information om och påverka den vanliga verkligheten och har utvecklats och använts genom årtusenden för att bevara hälsa, få god jaktlycka, stoppa blod e.t.c. Resan in i andevärlden har varit en livlina för ett gott liv och ibland för ren överlevnad. Den som företog resan var någon som var förtrogen med den andliga sidan av verkligheten och resorna till och från den. Det var inget som lockade var och en, utan något som gavs vissa i uppdrag och som medförde ett stort ansvar. 

Ibland kan någon ha testat att göra en shamansk resa antingen med hjälp av trumma eller med hjälp av olika växter eller svampar, utan att få med en större bild och förståelse för vad det är man gör och som i värsta fall orsakat problem. I det sistnämnda fallet har kunskapen både om shamanskt arbete och kunskap kring det specifika bruket av sk. enteogerner försvunnit eller vattnats ut så pass mycket att de som får problem efteråt inte kan få den hjälp de behöver för att ställa saker till rätta igen. Men även att lära ut hur man gör en trumresa ryckt ur sitt sammanhang kan vara som att sätta någon i en bil med bilnycklar på en motorväg utan också att lära ut hur man kör bil och vad som är viktigt att veta i det sammanhanget. 

Att ge kunskaperna vidare 

Den shamanska vägen kan till en början eller över tid läras ut av någon som har god kännedom, kunskap och erfarenhet av shamanskt arbete och som vill dela med sig av det till andra. En bra lärare ger eleven redskap som tillåter honom eller henne att göra egna erfarenheter och skapa egna hållbara och konstruktiva kontakter med andevärlden och naturen. Alla som lär sig shamanism blir inte per automatik shamaner eller väljer att någonsin titulera sig som det, utav ödmjukhet och respekt. Men den som vill kan lära sig att utöva shamanism i större eller mindre omfattning, på ett sätt som kommer jorden och dess invånare till gagn inom livets alla områden och olika skeden.