Etik i shamanskt arbete

Den som utövar shamanism gör sina egna etiska ställningstaganden. Det existerar nämligen ingen gemensam etisk kodex som hos andra professionellt hjälpande yrken. Här vill jag sammanfattas några punkter i den etik som genomsyrar vårt shamanska arbete och etiken som sådan är något som verkligen intresserar mig, bland annat för att jag är övertygad om att det finns ett klockrent samband mellan efterlevd etik och lyckade resultat i den vanliga verkligheten. Hur etiken mer specifikt ser ut vid behandlingar respektive kurser och träffar kan du läsa om på de respektive sidorna. Etik är något som hela tiden prövas och omprövas allteftersom tiden går, något som behöver hållas levande. Texten nedan är därmed ett levande dokument som kan ändras.

Alltid fråga om lov 

Vi utför inte shamanskt arbete för andra icke tillfrågade individer. Detta gäller även vid större arbeten som miljökatastrofer, krisdrabbade landsområden e.t.c. Inte ens syften som att "det ska bli bra för alla" duger då eftersom det handlar om respekt för alla individers integritet och fria vilja. Det går dock att med lite fantasi och i samråd med lärare formulera syften som fungerar etiskt även vid större helande arbeten, så det är inte så att det är omöjligt att arbeta shamanskt vid katastrofer e.t.c. Eftersom det är relevant och intressant så publicerar jag med tillåtelse nedan en del av en träffdeltagares utforskande resa på detta ämne:

Min fråga handlade om huruvida man kan utöva helande utan att först tillfråga den som man vill hjälpa. Resan gick till någonstans i undervärlden och vi kom fram till en ö som fanns mitt i en helsvart flod. Jag fick en uppfattning om att platsen jag var på var mycket farlig och hade med döden att göra och att utan mina andehjälpare hade jag gått under där. Floden rann långsamt runt och förbi ön. På ön fanns ett gammalt träd. Jag ställde min fråga och fick se en bild framför mig. Om objektet för healing var i mitten av mitt fokus så läckte det energi åt sidorna. De såg ut som korta orange "vågor" som transplanterades genom luften och utåt från mig. De påverkade allt och alla på sin väg och healingen hade effekter på andra/annat som blev helt oförutsägbart. Genom energin som läckte med oförutsedd påverkan på andra/annat så kunde jag alltså oavsiktligt påverka andra varelses öden som det inte är meningen att jag ska göra. Healingen kunde ha negativa effekter för många andra i flera led även om intentionen var god från början. 
Jag frågade också om konsekvensen för mig själv om jag utövar helande utan att tillfråga den jag vill hjälpa. Då fick jag se en svart fläck på min höger fotrygg. För varje gång jag utövade helande utan att tillfråga växte fläcken och spred sig som sjukdom i kroppen. Högmod och tron att jag vet vad som är bäst för andra är några egenskaper som till slut förpestar en och ens själ. 

Respekt för urfolk och traditioner

Shamanismen världen över har både lika, snarlika och olika drag. Det som man funnit som lika är det medvetet skapade transtillståndet med syfte att kontakta och hämta hjälp av andevärlden. Sätten att göra detta på är också ofta lika världen över. Därutöver kan det skilja sig stort mellan traditioner, ceremonier och attribut mellan olika kulturer. Kulturell appropriering är när någon från en majoritetskultur anammar ett kulturellt särdrag från en minoritetskultur. Inom shamanismen skulle det kunna vara detsamma som att härma kulturspecifika ceremonier och attribut eller att kalla sig själv för "shaman". Därför håller vi oss till sätt och sammanhang som utgör det allmänmänskliga andliga arvet och utgår från det med synen och upplevelsen av att det är respektfullt och fullgott.

Samma etik oavsett verklighet

Det som gäller etiskt i vanlig verklighet gäller oftast även i icke ordinär verklighet (andevärlden). Vi samarbetar inte med vem som helst bara för att det är en ande, vi låter inte någon annan tala om för oss vad vi "vill" eller ställa konstiga orimliga krav och ultimatum bara för att det är en ande o.s.v. Andar är själar utan fysisk kropp och de har inga särskilda befogenheter bara därför. Man har alltid ett eget ansvar och de andar som är genuint helande och medkännande värnar om detta och respekterar den personliga integriteten fullt ut. Det innebär ofta att man aktivt själv behöver be andarna om hjälp och specificera med vad för att få hjälp (se ovan angående om att fråga om lov).

Bör man ta eller inte ta betalt för andligt arbete?

Helt okej såtillvida det inte handlar om hutlösa summor eller att tjäna pengar är den huvudsakliga drivkraften. Även folk som arbetar andligt behöver mat på bordet och tak över huvudet. Men det handlar också om att sätta värde på det man gör, även om det inte skulle vara absolut livsavgörande för ens uppehälle.
Med detta sagt så är det inte säkert att det alltid är eller känns rätt att ta betalt i pengar. Det kan finnas olika anledningar till att inte göra det, och komma överens om andra typer av utbyten. Det viktiga är att det oavsett vad öppet redovisas vad något kostar och i vilken form, så att alla har en rimlig chans att avgöra om det är något som man vill byta/betala för eller inte. 

Man kan också fråga sig hur "rätt" det är att använda någon annans tid, fokus och engagemang utan att vilja ge något tillbaka? På platser världen över där shamanen till synes inte tar betalt råder en outtalad koncensus om att alla tar hand om varandra och att hjälp ges till den som behöver, i ett evigt kretslopp. Vi kan ha en den av den funktionen här idag också men mycket av det har gått förlorat i.o.m industrialiseringen. Där skapas andra sätt, t.ex tjänster och pengar som utbytessystem. Det blir obalanserat att hävda att man inte ska behöva betala för något bara för att man inte gör det på vissa andra platser i världen där andra ekonomiska system och utbytesbalanser istället råder.