Etik i shamanskt arbete

Det existerar ingen gemensam etisk kodex hos shamanska utövare som hos andra professionellt hjälpande yrken. Man behöver utforma och medvetandegöra sin egen etik, särskilt om man vänder sig utåt till andra i det shamanska utövandet. Men det borde intressera alla, eftersom det finns ett samband mellan efterlevd etik och lyckade helande resultat i den vanliga verkligheten. 

Eget ansvar oavsett verklighet

Det som som ofta anses vara etiskt i den vanliga fysiska verkligheten gäller också i den icke ordinära verkligheten (andevärlden): vi samarbetar inte med vem som helst bara för att det är en ande, vi låter inte någon annan tala om för oss vad vi "vill" eller låter någon ställa konstiga orimliga krav och ultimatum bara för att det är en ande o.s.v. De andar som man vill samarbeta med är andar som respekterar människors personliga integritet fullt ut. 

Andras medgivande ett måste

Vi utför inte shamanskt arbete för andra icke tillfrågade individer. Detta gäller även vid större arbeten som miljökatastrofer, krisdrabbade landsområden e.t.c. Inte ens syften som att "det ska bli bra för alla" duger, eftersom det återigen handlar om att respektera människors integritet. Man kan inte ta beslut åt andra eftersom man själv inte behöver leva med konsekvenserna av det beslutet, goda intentioner eller ej. Det är dock inte omöjligt att arbeta shamanskt vid katastrofer e.t.c. men det kräver att man använder fungerande syften.

Respekt för urfolks traditioner

Shamanismen världen över har både lika, snarlika och olika drag. Utöver de lika eller snarlika dragen så kan det skilja sig stort mellan olika kulturer vad gäller traditioner, ceremonier och attribut. Med "kulturell appropriering" menas när någon från en majoritetskultur anammar ett kulturellt särdrag från en minoritetskultur, ofta utan att ha någon djupare förståelse för innebörden. Inom shamanismen så skulle det t.ex kunna handla om att härma kulturspecifika ceremonier och attribut eller att kalla sig själv för "shaman". Därför håller vi oss i det shamanska arbetet till sätt och sammanhang som ingår i det allmänmänskliga andliga arvet utan fokus på någon särskild kultur. 

Att ta betalt för andliga tjänster

Vissa menar att andliga tjänster ska vara gratis, och refererar till andra kulturer där pengar inte är inblandade. Det man då missar är att det råder en koncensus om att alla tar hand om varandra i ett slutet kretslopp där folk ger och får i ett naturligt flöde. Vi kan ha det systemet här också men mycket gick förlorat med industrialiseringen. Vi har idag pengar som utbytessystem istället. Det finns alltså utbytessystem i alla kulturer, men kan se olika ut. Hur rätt är det att använda någon annans tid och engagemang utan att ge något tillbaka? Även folk som arbetar andligt behöver mat på bordet och tak över huvudet. Men pengar ska inte vara den huvudsakliga drivkraften hos den som erbjuder tjänsterna, så det är bra att vara vaksam mot hutlösa priser i allmänhet. Det är också viktigt att utbytessytemet förmedlas öppet oavsett hur det ser ut, så att alla har en chans att avgöra om det är något som man vill gå med på eller inte.