Vad är shamanism?

Den centrala uppgiften för shamaner världen över är att utgöra en länk mellan andevärlden och den vanliga verkligheten, på ett sätt som kommer Jorden och dess invånare till gagn. I detta arbete bemöts och behandlas problem och frågor kopplade till födelse och död, allt däremellan och mer därtill, t.ex att leda själar vidare efter detta. Exempel på en slags shaman som de flesta känner till är indianernas medicinmän, samernas nåjd, den nordiska völvan och de afrikanska medicinmännen. 

Exakt vad man menar med en shaman och med shamanism kan vara lite olika beroende på vem man frågar. Såhär definierar jag det, för att man ska veta vad jag menar med ett utövande av shamanism:

"En shaman reser i ett shamanskt medvetandetillstånd (trans) med hjälp av sina kraftdjur och andehjälpare, till andra delar av verkligheten (andevärlden) för att hämta kraft och/eller information tillbaka till den här delen av verkligheten i något helande syfte"


Förutom ovanstående är shamanen ofta initierad av andarna. Hen är också en fungerande samhällsmedlem som tjänar ett socialt sammanhang helt eller delvis genom sina shamanska kunskaper. 

Begreppet "shaman"

Traditionellt sett får shamanen sin yrkestitel av de människor som upplever sig hjälpta av dennes arbete. Givetvis kallas "shamanen" för olika saker beroende på var och när man befinner sig geografiskt och historiskt.

Begreppet "shaman" är ett låneord från Sibiriens tungusiska. Det har förmodligen delvis blivit så poplulärt att använda även här p.g.a en neutralitet i ordet och för att användandet av begreppet i antroplogiska kretsar innebar en definition av det som kännetecknar shamanism.

Oberoende vilket begrepp som används för att benämna den som utför det shamanska arbetet så är det framgångsrika och konkreta resultat i den vanliga verkligheten som spelar roll, d.v.s att hen kan utföra det som kallas för mirakel.

Ursprung 

Shamanisme
n tros ha uppstått på jägarsamlarstenåldern och har varit spridd över hela världen och är så än i dag. Shamanismen verkar alltså vara lika gammal som människan själv och shamaner (kvinnor som män) verkar än i dag inom de mest skiftande kulturer över hela jordklotet. Det är alltså "no age" - inte "new age".

"Trollkarlen" från grottorna i Trois Fréres.

Att det handlar om något uråldrigt har man kommit fram till genom för-historiska arkeologiska fynd som tycks visa på shamansk aktivitet. Ett av de mer kända ”bevisen” är den ca 16-18 000 år gamla målningen av den s.k. ”Trollkarlen” från grottorna i Trois Fréres i södra Frankrike. Målningen kan tolkas som att den föreställer en shaman iklädd sin djurdräkt, eller snarare en shaman som i sitt arbete ”förvandlats” till ett djur, möjligen genom att han/hon tagit in ett eller flera av sina kraftdjur i sin kropp.

Hällristning i Gärde, Offerdal, Jämtland. Hällristning i Gärde, Offerdal, Jämtland.

Bilder som tyder på förhistorisk shamansk aktivitet finns även på nordiska hällristningar och hällmålningar. 
Här till vänster kan ni se en bild på mänskliga fotspår som leder fram till en älg. Den kan tolkas som en älg som lämnat människospår i stället för älgspår efter sig, eller ett scenario där människan som lämnat spåren efter sig borde ha stått, där står det i stället en älg. En annan tolkning är att ristningen föreställer en shaman som antagit älghamn, d.v.s. förvandlat sig till älg. Anledningarna kan vara för att finna bytesdjuren, men även för att med hjälp av älgens kraft kunna bota, finna kunskap och information (visdom), resa snabbt och långt och även att på olika sätt kunna ge något tillbaka till älgen som hade stor betydelse för människorna.

Resan till andevärlden

Den shamanska resan har använts genom årtusenden för att bevara hälsa, få jaktlycka, stoppa blod m.m. Resan in i andevärlden har varit en livlina för ett gott liv och ibland för ren överlevnad. Den som företog resan var någon som var förtrogen med den andliga sidan av verkligheten och resorna till och från den. Det var inget som lockade var och en, utan något som gavs vissa i uppdrag och som medförde ett stort ansvar. 

En del av den shamanska yrkesskicklighet består i att befinna sig i det medvetandetillstånd som är mest lämpat för stunden. Alltså vara i ordinärt medvetandetillstånd i det vardagliga livet för att sedan vara i ett shamanskt medvetandetillstånd när shamanskt arbete är för hand.

Transtillståndet varierar i grad från lätt till djup, där graden fyller sin funktion beroende på situation och syfte. Viktigt att veta är att det sker medvetet och kontrollerat, till skillnad från transtillstånd som inte är medvetna och kontrollerade och därmed mer ett tecken på sjukdom.

Det vanligaste sättet att göra själsresor för shamaner världen över är att använda monoton perkussion. Men i vissa kulturer (t.ex den sydamerikanska regnskogen) använder shamanen särskilda växter och svampar m.m för att uppnå det förändrade medvetandetillståndet. I dessa shamanska kulturer så finns en stor kunskap bakom användandet och om hur man utför shamanskt arbete. Växterna m.m används i specifika syften (för att gå in i andevärlden och utföra shamanskt arbete) och inte för att få upplevelser eller för att festa. 

Allting har en själ

Naturen har en avgörande roll. Den är en kunskapsbärare och kraftgivare. Växter, svampar, djur, sjöar och berg o.s.v har en ande, en egen personlig själ, som man kan komma i kontakt med, tala och interagera med, lära och få visdom, hjälp och kraft av. Ett berg kan förtälja hur människorna levde förr och ett träd kan skänka djup tröst och hopp (eller tvärtom). Det finns många exempel på den här typen av erfarenheter som håller djup insikt och inspiration i samklang och i samröre med allt som lever runt omkring oss, men som vanligtvis i vår nutida kultur inte anses som medvetet. Vanliga växter som blommor och liknande har t.ex. stor betydelse för att bota olika sjukdomstillstånd. Olika sorters växter besitter olika kunskaper, var och en om sin sjukdom eller grupp av sjukdomar och har mycket stor kraft när det gäller att bota dessa. En slags växtmagi eller örtmedicin om man så vill.

Att föra kunskaperna vidare

Den shamanska vägen kan till en början eller över tid läras ut av någon som har god kännedom, kunskap och erfarenhet av shamanskt arbete och som vill dela med sig av det till andra. En bra lärare ger eleven redskap som tillåter honom eller henne att göra egna erfarenheter och skapa egna hållbara och konstruktiva kontakter med andevärlden och naturen. 
Alla som lär sig shamanism blir inte per automatik shamaner eller väljer att någonsin titulera sig som det, utav ödmjukhet och respekt. Men den som vill kan lära sig att utöva shamanism i större eller mindre omfattning, på ett sätt som kommer jorden och dess invånare till gagn inom livets alla områden och olika skeden.